Bokrecension – Stay Metal

9789177650577_200x_stay-metal_e-bok.jpg
Författare: Håkan Mattson, Stefan Hällström
Utgivningsår: 2017
Format: Ljudbok

 

Tankar

En bok om hårdrock och hårdrockare borde väll var lämplig för en hårdrockare? Helt rätt. Själv har jag hållit på med musik länge. Jag har ett band som släpper musik med jämna mellanrum och som åker runt i olika länder då och då för lite gig. Vår genre: metal. Att denna boken fångade mitt intresse är knappast någon större skräll.

Boken

Boken handlar om lastbilschauffören, mannen, myten, legenden Kenny ” Metal” Bladqvist. En medelålders hårdrockare som rent mentalt är fast i tonårsdrömmarna om ett liv som rockstjärna. Han är till råga på detta, trångsynt, självupptagen, hutlöst homofobisk och manschauvinistisk. Han är med andra ord en figur som de flesta av oss hade ryggat undan för. Kenny lever i sin egen bubbla där han är störst, bäst och vackrast, något som enbart han själv inser. När praktikanten Lancelot börjar dela lastbilskupé med Metal påbörjas en händelsekedja som kommer ta huvudpersonen från den egna bubblan in i kändisskapets finrum.

Det som tilltalade mig är att boken, som till ytan är humoristisk och i mångt och mycket ganska lättsam, har en allvarlig underton. Sociala problem och utanförskap gör sig påminnda och man kan mellan skratten ana ångesten. Huvudpersonen genomgår en fantastisk personlig utveckling genom berättelsen. Just detta är något jag saknar i många verk – en riktig character development. Allt är packeterat väldigt proffsigt av författarna och döm av min förvåning när jag läste någonstans att detta är deras första bok. Okej…

Jag tror att boken får ytterligare en dimension ifall läsaren, som jag själv har musiken och främst metal/hårdrock som bakgrund. Jag är nog inte först med att påpeka igenkänningsfaktorn. Kenny ”Metal” Bladqvist är en karikatyr av en stereotyp som vi alla inom scenen träffat på. Jag kan nog på rak arm räkna upp en handfull verkliga Kennykaraktärer. Flera gånger under läsningen stannar jag upp och antecknar något och tänker – ”Detta måste jag visa Jonas!”, sångaren i mitt band. Otaliga gånger har jag träffat på hårdrockare i övre medelåldern som pratar om sitt kommande genombrott. Som bjudit in mig till diverse projekt av tvivelaktig kvalité eller som raljerat om hur true och fantastisk scenen var förr i tiden, eller om den gången man delade öl med X gitarristen i X band. Det räcker egentligen med att man besökt valfri rock/metalfestival för att känna igen Kenny.

Det enda boken faller på, nu kommer jag svära i kyrkan, är uppläsningen. Det är uppläst av en av författarna och författarläsning brukar ju generellt anses vara extra fint. Mitt problem är att han låter så glad hela tiden. Även när den aktuella händelsen inte är särskilt glädjande. Ibland kommer jag tänka på rösterna i Daniel Tiger, alltid uppåt och med ett smile! Gestaltning och sådant är däremot som det bör, tempo och tydlighet likaså. Men om detta är debuten så måste det ju finnas något att kritisera, eller hur?

Betyg

Då var det dags. Boken är skitrolig, bra och på samma gång allvarlig och aktuell. Oavsett om du har en fot i hårdrocken eller inte så vill jag rekommendera den. Uppläsningen hindrar boken från en fullpott.

En solid 4/5

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: